Som jag har längtat efter att få åka skidor i alperna. Jag fick en stor del av resan i present för 1,5 år sedan och nu blev det äntligen dags att åka iväg till Alagna, Italien. Att det blev just Alagna är kanske lite mer än en slump, att det blev Italien var mer givet. När resebyrån föreslog Alagna skrattade jag till, för det uttalas precis likadant som Alayna (Turkiet) och där har vi varit i flera gånger och där kan man absolut inte åka skidor, mest bara spela beachvolleyboll eller möjligtvis ligga och sola. Men den lilla byn Alagna ligger på 1200 meters höjd och högsta toppen är på härliga 3000 m höjd, vilket är alldeles förträffligt för snöförhållandena i mars. Vi hade en enorm tur, när vi landade i Milano var det vår och 15 grader, men 2 timmar senare var det vinter och snön bara vräkte ner. Vi fick ca 70 cm första dygnet och 40 cm andra dygnet. Det gjorde att vi blev insnöade i dalen, toppliften var stängd men vad gjorde det? Vi fick åka så mycket pudersnö och orört hela dagarna. Sen kom solen, de öppnade upp toppliften så vi kunde nå hela systemet, två dalar till. Det hade ju varit stängt upp till toppen från andra hållet också så det fanns gott om orörd snö däruppe, också en viss överhängande lavinrisk också förstås. Men efter den dagen var djupsnöåkningen slut i den närliggande off-pisten så nu blev det till att åka i pisten till dimman kom in den sista dagen. Den tätaste dimman jag någonsin varit med om, till slut tappar man fattningen om vad som är uppåt och neråt eller sidan, det är bara att åka sakta nära pist-pinnarna. Att åka lift blir spöklikt när man inte ser liften framför, utan bara hör ljudet av kablar och snurror och en mötande stol, sen en och annan åkare från pisten till och från. På två ställen slutade backen på ett stället och liften började en 200-300 meter bort? Hur tänkte de här Italienarna? Hade det varit i Sverige hade det byggts både rullband, eller knapplift eller både och, inte kan väl en skidåkare som motionerar hela dagen gå några meter? Inte i Sverige iallafall, här byggs det rullband från parkeringen till liften.
Den goda maten njöt vi av, alla dagar alla måltider. Precis som jag föreställt mig. I den lilla byn Alagna finns ett fåtal affärer, två små livsmedelsaffärer, mindre än våran mack hemma, men det mesta vi behövde fanns där. Framförallt så fanns det torkade skinka, salami och goda ostar, vad mer kan jag begära? Trevliga och hyfsad engelska också. Ett nyinvigt spa fanns där också, jag provade massage en kväll. Ett försök att lindra smärtan i låren som kom efter första dygnet. Jag vet inte om det hjälpte så mycket, smärtan försvann först en två-tre dagar efter vi kom hem.
Trevlig ressällskap hittade vi också, en liten skara på 6 personer var det i gruppen varav 2 andra skidåkare på ungefär samma nivå. Vi hade det toppenbra tillsammans. Förutom jag själv har även Peter Barmyr och Filip Gullstrand fotograferat
